Har du kännt den där känslan någongång när man hittar något man verkligen vill ha men inte behöver? Jag var på stan idag och hittade något som för mig var världens finaste stövlar. Jag grips i såna stunder av en tillfällig panik, jag vet att jag har pengar (men behöver spara), och jag vill ha skorna. Men samtidigt vet jag att mina föräldrar skulle slita sig i håret om de fick veta att jag köpt nya skor igen! Köpte nämligen två par i förra veckan varav ett par var stövlar. (vadådå, det var ju rea, tänkte jag).

Men för att komma till något viktigt. Jag satt på en väldigt intressant föreläsning idag. Det var en muslimsk kvinna som föreläste om hur det var att vara kvinna och muslim i Sverige. Hon tog död på några fördomar som säkert inte bara jag hade, jag tänkte främst på att man måste ha slöja, man är undertryckt osv. Men så är det faktiskt inte, det kändes som att mannen hade mer plikter att följa och kvinnan kunde bara enkelt luta sig tillbaka. (självklart inte, men du fattar vad jag menar....)

Högen med läxor bara växer precis som ångesten inom mig för att jag inte tar tag i dom. Jag måste vara världens sämsta människa.

P.S Påväg hem från skolan idag hittade jag en tia på marken, åhhhhh... Gud vill verkligen att jag köper dom där skorna! D.S